Bostäder och samhällsplanering

Staten och kommunerna stödjer idag bostadsbyggande och samhällsplanering, medan den största delen finansieras av privata aktörer. Posten är därför förhållandevis liten – ca 0,8% av skatten.

Vi i PAU vill inte ägna oss åt social ingenjörskonst, och har därför valt att inte öka postens storlek – i alla fall inte avsevärt. Men de pengar som ändå läggs på bostäder och samhällsplanering vill vi omfördela till mindre aktörer, vilkas konkurrenskraft idag är minimerad av efterkrigstidens statliga subventioner till dagens stora byggherrar. Detta kallar vi marknadsämnad subventionskompensation. Läs mer

Vi vill ha mångfald i byggbranschen, och avser därför sänka trösklarna för nya aktörer. Exempelvis vill vi använda skattepengarna till att subventionera mindre byggbolags utsmyckning av fasader – liksom man gjorde under byggandet av Strandvägen i Stockholm, när fasaderna utgjorde gaturummens innerväggar och tillhörde folket.

Vidare vill vi genomföra ett gradvis upphävande av Plan- och Bygglagen (PBL) och en återgång till 1910 års betydligt rimligare nivåer av dylik lagstiftning. Det var under denna tid (kring sekelskiftet 1900) som de hus byggdes som idag utgör själva måttstocken för begreppen "stad" och "samhälle". Om vi vill uppnå forna tiders storhet och utvecklas vidare, måste vi utgå från rätt förutsättningar. De kapitel ur PBL som rör exempelvis alla människors rätt till inkludering kan enkelt inhysas i Diskrimineringslagen.

Sist, men inte minst, vill vi utse en riksarkitekt och länsarkitekter. De två senaste så kallade riksarkitekterna har inte varit utbildade till arkitekter, och det är inte rimligt – ungefär lika orimligt som att Nobelstiftelsen inte kan hitta en svensk arkitekt för att rita sitt nya Nobel Center vid Slussen i Stockholm (vi vill för övrigt stoppa "Nobel Center 2.0"). Landets riksarkitekt ska vara just arkitekt, och ansvara för tillsättandet av länsarkitekter vars uppgift är att vaka över Riksintressets efterlevnad ute i landet. Läs mer