Statens drift och finansiering

Statens drift och finansiering omfattar administration, myndigheter, skatteförvaltning och hantering av statsskulden – alltså den maskin som får samhället att snurra. Men det är en maskin som alltför ofta blir till ett självändamål, och som lämnar inte minst arkitekturen och stadsbyggandet lidande.

PAU förespråkar en effektiv statsapparat. Vi vill minska antalet myndigheter, sålla bland regelverken och ge tjänstemännen mandat att fatta beslut, utan att frågorna ska passera genom lager på lager av byråkrati. En återinföring av tjänstemannaansvaret är avgörande för ett effektiviserat system, där färre tjänstemän med större ansvar kan ställas till svars – inte minst med tanke på att även passivitet är ett försummande av plikter.

För att lyfta de frågor som är viktiga på kommunnivå vill vi införa skilda valdagar. Bland sådana hör arkitekturen och stadsbyggandet – frågor vars förutsättningar är just kommunala. I dagens system drunkar dessa lokala punkter i riksangelägenheter, utan att få bäring på valutgången.

För att öka det demokratiska inflytandet vill vi också lansera så kallad demokratisk skattemedelsfördelning – en egen uppfinning som innebär att medborgarna varje år genomför en digital och vägledande folkomröstning för hur skattemedlen ska fördelas. En prototyp för denna typ av folkomröstning finns här på hemsidan, och skulle på nationell nivå kunna hjälpa makthavarna att kurskorrigera. Se här.

Nästa punkt delar vi med nuvarande regering, som vill att svenska statsförvaltningen blir världsledande inom A.I. Tekniken som finns redan idag är tillräckligt utvecklad för att inte bara effektivisera, utan även för att förbättra arbetsmetoderna och kvaliteten på utkomsten. Forskning och teknisk utveckling i alla ära, men faktum är att vi människor måste växa tillsammans med denna teknik – och trösklarna är låga när man väl tagit första steget.

Samtidigt vill vi passa på att rensa upp bland onödiga jobb och fina titlar. Idag anställer exempelvis Skatteverket propagandaagenter, som hjälper tjänstemännen att formulera mail för att de ska vara så politiskt korrekta som möjligt. Vi vill ha färre "språkvårdare" som exempelvis tillskriver nyfödda barn ideologiskt styrd könsneutralitet. I en verklighetsfrånvänd värld exkluderar man ofta mer än man inkluderar, i sin strävan att göra det senare.

På det hela taget består byråkratin i att lagboken växer. Vi vill därför införa så kallad lagstocksbalans – att man stryker en gammal lag så fort man lägger till en ny. Finns det egentligen någon som menar att behovet av lagar växer? Vad skulle det i så fall bero på – att samhället i sig blir mer komplicerat? Kanske är samhället bara vad man gör det till.

Uppdatering kommer kring fokuspunkten moms istället för arbetsgivaravgifter ...