Försvar

Innan Första världskriget brukade man säga att "kriget är nära". Politiska spänningar rådde i Europa medan kungahusen inte hade stridit mot varandra under nästan ett halvsekel. Många akademiker såg däremot den långvariga freden som ett bevis för sina teser om de nya fredfulla tiderna som de ansåg ha kommit för att stanna. Den brittiske journalisten Norman Angell menade i boken The Great Illusion (1909) att världen var så starkt sammankopplad av ekonomiska band i form av handel, att ingen nation någonsin skulle drista sig att riskera sitt aldrig så höga välstånd för ett krig. Detta visade sig vara felaktigt.

Det som utlöste Första världskriget var alliansbildning, och ur denna katastrof till tragedi föddes i sin tur en än värre hemskhet: Andra världskriget. Vi såg alltså två av världshistoriens mest exceptionella snedsteg under ett och samma århundrade, och vi söker fortfarande vår väg framåt genom dessa båda sorgespels dunkla kölvatten. Ibland hurrar vi över tillfälliga glimtar av hopp, men på lång sikt dröjer sig historiens mest seglivade tankevirus kvar – Modernismen – en traumarespons orsakad av massförstörelse och död.

Mer handel är ett obevisat förebyggande för den totala summan av krig. Dessutom verkar handelns snorige kusin – globalismen – vara här för att stanna, på miljöns och klimatets bekostnad. Alliansbildning, å sin sida, skapar misstänksamhet, bitterhet, kapprustning, krig och lidande. Varför skapa en bättre värld för att med jämna mellanrum riva ner den och ha ihjäl varandra? Om vi gillar vacker arkitektur, människor och allt som gör livet värt att leva, mer än vad vi gillar förstörelse, självupptagna politiker och dödsbringande konflikter är svaret alliansfrihet.