Utbildning

Men om vi börjar med arkitektskolorna ... KTH, LTH och Umeå bedriver idag arkitekturutbildningar som saknar kurslitteratur och skriftlig examinering. Det finns alltså inga ramar för vad som är rätt eller fel, bra eller dåligt, och inget sätt att objektivt avgöra om en student har förtjänat att ta sig till nästa steg – varför också alla steg ser ungefär likadana ut. När studenten får sitt diplom har den så kallade utbildningen inte ställt några krav på honom eller henne, inte säkerställt någon kunskapsstegring, och har därmed varit ett slöseri med skattepengar.

Det finns en rad åtgärder som skulle kunna vidtas för att komma till rätta med detta, men då PAU är ett så kallat Frihetsparti vill vi börja med att göra så litet som möjligt. Således angriper vi problemet vid roten: antagningen. Den styrs idag av det så kallade "arkitektprovet" – ett prov konstruerat av arkitekter för att rekrytera utbildningsmässigt lågmeriterade blivande arkitekter. Detta prov vill vi avskaffa till förmån för en antagning där studenter konkurrerar med sina gymnasiebetyg, så som sker till alla andra utbildningar.

I det bredare perspektivet, då? För svensk skola i sin helhet börjar vi ovanifrån, eftersom vi varken kan eller vill kontrollera antagningen. Lärarna behöver återerövra det samhälleliga anseende de en gång hade – så att våra skarpaste förmågor, med insikten om lyckan i att dela med sig av sin kunskap, söker sig till skolan generation efter generation. Så hur ska vi attrahera dessa framtidens lärare till skolorna? Det finns bara två sätt: vackra skolbyggnader och höga löner.

Vi föreslår meritbaserade löner. Lärarlönen ska öka med erfarenhet i yrket, men eftersom samtliga lärare tillgodogör sig sådan erfarenhet ska lönen framför allt baseras på de enda övriga meriter som är jämförelsevis relevanta: gymnasiebetyg och högskolebetyg. I valet mellan att bli lärare eller managementkonsult ska svaret för en gymnasieelev vara givet.

Vidare ska skolan inte vara en arena för riskkapitalister – barnens välgång och framtid är ingenting vi vill sätta på spel. Därför vill vi genomföra en utfasning av pseudo-privatismen, det vill säga av dagens endast skenbart privata skolsystem. Om privata aktörer vill konkurrera med den icke-privata skolan ska det vara fritt fram, men då på rättvisa villkor. De betalande föräldrarna ska vara de privata skolornas kunder. När kommunen, som i dagens system, betalar en skola är det kommunen som är kund – och då är det också kommunen, inte barnen, som skolan vill vara till lags. Så kan vi inte ha det.

Slutligen vill vi göra allt för att kvalitetssäkra en statlig skola. Den ska i största möjliga mån vara lika för alla, och framför allt ställa samma krav på alla – lärare som barn. Det får inte förekomma att barn i vissa skolor möter lägre krav för samma betyg. Därför är nationella prov ett gott verktyg. Det finns dock en myt som säger att lärare har svårt att objektivt bedöma exempelvis ett barns uppsats i svenska när de inte känner barnet. Det är nonsens. Man behöver inte ha en personlig relation till Oscar Wilde för att kunna bedöma hans böcker.